Först tänkte jag inte skriva om den här boken,

Kan det bli ännu värre tänkte jag efter bara några sidor, det kunde det.
Det blev värre, hemskare och mer fruktansvärt. Det mest eländiga jag har läst på oerhört länge.

Det handlar om trettiotalets Australien, en stackars familj bor på en obrukbar mark. Outhärlig hetta, outhärligt damm, outhärlitgt liv -men det levs. Människor är outgrundliga i sin envishet att få leva.

I ett fullständigt ruckel bor familjen, med en pappa som verkar oförmögen till det mesta, iallafall att jobba och tjäna pengar. Men han kan faktiskt snara kaniner - så de äter kaniner morgon, middag, kväll (nästan).

Lillebror Tin är inte som alla andra. Han börjar gräva och gräva i jorden. Han gräver gångar under marken, till slut kommer han inte längre fram. Han bor i sina tunnlar. Konstigt - ja det är det.

Han får bo där nere under marken.

Plötsligt rasar huset ner bland alla gångar.

Familjen rasar ihop också.

Livet - allt, allt rasar.

Kan det bli värre - ja.

Kan det blir bättre - kanske.

En eländighetsskilldring - är den bra? Den är oerhört gripande men fruktansvärd.

Torsdagsbarn av Sonya Hartnett. Torsdagsbarnet är flickan Harper Flute. Hon är fantastiskt - läs boken för hennes skull - det är hon verkligen värd.

/Kerstin