Visst är det härligt med skräckhistorier om mörka hus, källare som dryper av fukt, steg som hörs i mörkret, händer som snuddar vid en och annat krypande obehagligheter!
En riktigt bra och rätt lättläst spökhistorieberättare är
Kenneth Bögh Andersen:
Dödens sång och annat otäckt
Evig hämnd och annat läskigt
Svart cirkus och annat hemskt
Gå vilse och andra spökisar
Det är spökhistorier som inte alltid slutar som man hoppas, utan kan sluta mitt i ett stort fruktansvärd skrik som fastnar i halsen när man läser. Kusliga och gastkrammande är de.
Som när kompisarna Kasper och Anton ska sova över i det kusliga huset som står alldeles öde och ligger ensamt bakom skogen. Kasper har påhittigt sagt att han sover över hos Anton och Anton har förstås sagt att han sover över hos Kasper. Nu ska de sova över i spökhuset! Den som ger upp först har förlorat!
Det ryktas om att tre barn har dött i huset. De hade dött av skräck och därför inte fick någon ro i graven och fortsätter att spöka i huset. Men de tror ju inte på spöken varken Anton eller Kasper...Ja, hur går det? Inte bra kan jag lungt säga fast när man läser boken är man minst av allt lugn.
Det som är så bra också med de här böckerna är att det är noveller, och det passar så bra när det är en spökhistoria, den behöver det korta och snabba upplägget som en novell tillåter.
Läs och känn de kalla kårarna utmed ryggen!
Kerstin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar