Oändligt vackra böcker finns det...

Stjärnkikaren av Katherine Paterson är en sådan.

Fantastiskt, underbar och full av hopp och tillit.

Tillit till livet, till glädjen och till människor - låter lite töntigt men har man läst den så är det så det känns.

Angel, 11 år snart 12 bor med sin knäppa mamma, Verna och sin lillebror Bernie. Envis som synden är han och mamma är den mest slarviga och barnsliga egomamma som finns, hon kan glömma sina barn var som helst. Mest tänker hon på sig själv. Pappa sitter i fängelset och tänker på sig.

Den enda som tänker på Angel och Berni är Angel. Alltid alltid måste hon ordna för Bernie och sig själv. Fast hon bara är 11 år.

Plötstligt är det bråttom, de ska flytta IGEN! De kastas in i Vernas bil och far iväg så det tjuter om däcken.

Vart, det har ingen aning. Bara Vrena vet.
De ska till en plats där hon tänker lämna dem

Den allra allra bästa boken jag läst på länge!

Läs den och träffa gamla ilskna farmor, buttertanten, träffa stjärnmannen ute på fältet och träffa godhjärtade bibliotekarien! miss Liza och framförallt träffa Angel - världens bästa tjej!
/Kerstin