Skräcken på vinden

Författaren Anders Jacobsson som skriver alla Suneböckerna, Galna gatanböckerna, Bertböckerna och Håkan Bråkanböckerna, han skriver tillsammans med Sören Olsson, nu har Anders skrivit en alldeles egen bok,

Skräcken på vinden av Anders Jacobsson

"Jag heter Kip Jansson.
Jag är tio år.
Jag är gjord av guldfärg.
Min själ är grön som allas andras-
Ja, om jag nu har någon.
Jag har fem bästa syskon.
Jag ska bli farbror.
Jag har min mamma i USA och  min pappa här i hemma i Örebro"

Och Kip är en kille man gillar. Han bor med sin minst sagt förvirrade och aktiva pappa, som aldrig kan sitta still och aldrig kan uppföra sig, inte ens på ett föräldramöte, för han måste alltid säga tvärtemot.
Men Kip är en lugn som en filbunk och blir nästan aldrig arg.

Fast när hans klasskamrat Karim och Kemir har sagt chokladboll och lakritspipa till honom 100 gånger blir han alldeles ledsen och det kommer någoting svart och argt som växer i hans mage. Han springer fram och knuffar till Karim så han ramlar och börjar blöda på knät. Karim gillar att reta Kip för att han har  "halvmörkt krulligt hår och guldfärgad hud".

Efter knuffen så måste Kip be om ursäkt och Karim också. Så blir det bättre ett tag....

Marjaneh bor i samma hus som Kip och de är bästisar. Alltid hänger de ihop. Och de upptäcker något fruktansvärt som de inte vågar berätta, att det spökar på vinden i deras hus. Och den gamla damen i huset går och matar spökena!!
Fast Kip inte tror på spöken så vet han att de här spökena finns på riktigt. Nu måste de göra något men de har ingen aning om vad.

En småmysig bok om Kip, en supergullig kille man verkligen gilla, en kille som tänker och bussig.. Han står ut med sin vimsiga och knäppa pappa, för han är ju sådan.. Lätt att läsa är boken också, småkul och snabb och så gillar jag att det handlar om Örebro. Äntligen finns det en annan stad i Sverige än Stockholm.

Passar dig som är runt 9-12 år.

Kerstin

Den vänliga, stilla och varma berättelsen

Det är så härligt att läsa böcker som rör sig i långsam takt, där det inte händer så himla mycket.
Där personerna är lätta att tycka om och känna med.
Som i boken

Aldrig släppa taget av Holly Goldberg Sloan

Berättelsen handlar om ett syskonpar, Sam och lillebror Riddle. Som alltid har flyttat och flyttat och återigen flyttat. De har en labil och knepig pappa som livnär sig på att stjäla, speciellt smart är han inte så alltid måste de helt plötsligt fly från där de bor. Deras bil, en risig pickup är ständigt packad med deras få tillhörighet så de snabbt kan dra från stället.

Storebror Sam, som är sådär 16-17 år tar hand om sin lillebror, Riddle. Riddle är en ytterst fåord liten människa, Sam får vara tolk och ledsagare i världen åt honom. Och det kan Sam, han är en mästare i att inte synas, inte finnas och se till att folk helt enkelt inte lägger märke till honom.
Han gör sig osynlig genom att passa-in-genom-att-inte-passa-in.

Emily Bell till det yttre en helt vanlig rätt ordentlig tjej, som har lovat sin pappa att på söndag sjunga i kyrkan. Hon vet att hon inte är speciellt duktig på att sjunga, men nu är hennes pappa musikprofessor på colleget så hon måste.

Där, i kyrkan möts Sam och Emily, hon har bestämt att för att klara av sången ska hon titta på sista bänkraden. Och där sitter Sam. Och Emily sjöng hela sången för en kille hon aldrig hade sett förut.
"Hon såg att han var lång och smal. 
Han hade mörkbrunt hår, som var vildvuxet och rufsigt. 
Som om det inte var ordentligt klippt.
Men plötsligt var det enda som betydde något att han såg på henne. 
För allt som hade betytt något för henne var att se på honom. 
Och nu hade hon förbundit sig att göra det och kunde inte sluta"

En oändligt vacker saga om Sam, Emily som är en samlar av människors liv och lillebror Riddle som inte kan prata. In far de alla i Emilys familj men snart upptäcker pojkarnas pappa att de inte är osynliga i samhället längre. Och han litar inte på någon, framförallt inte på sina barn.
Nu börjar jakten, flykten och det hemska.

En fin och ömsint berättelser och trasiga själar och läkande värme.

/Kerstin

Att bo vid världens ände!

Danny är tretton år och bor mitt ute i en öken, Tanamiöknen i Norra Territoriet i Australiens inland. Han bor på en gigantisk ranch, Timber Creek Ranch där man föder upp boskap.

Att leva mitt ute i öknen är väldigt speciellt. På somrarna är det en dallrar luften av solen, en hetta som är närapå outhärdlig.

Närmaste staden är 5 mil bort, och att kalla det för stad är nog att ta i. Warlawurru en stad där det mest bor "abbar", dvs aboriginer alltså urbefolkning.

Världens ände av Ali Lewis

Det här är sista året hemma på ranchen innan Danny ska börja på internatskola, hittills har han haft hemundervisning av en lärare som bor hemma i familjen. Bobbie undervisar både Danny och lillasyster Emily.


Det här en av de bästa böcker jag läst på länge! 

Det är så himla spännande och intressant att läsa om Danny och hans familj, mitt ute Australiens outback.
Ett totalt annorlunda liv, fyllt med hetta och sand och att överleva. Ett liv att fascineras över för det levs under totalt andra förutsättningar än våra liv

Allt tycks hända det här sista året Danny får undervisning hemma, innan han ska skickas på internat.
Han ska äntligen få bli stor och vara med på indrivningen av boskapen som betar och rör sig fritt i öken.
Det är ett äventyr på liv och död, och sedan när vattenhålen sinar och djuren faktiskt dör av törst blir det än mer allvarligt och kommer de överhuvudtaget klara av att hålla de andra djuren vid liv


Han storasyster kommer hem från skolan och är gravid. En katastrof och inte blir det bättre av att hon vägrar att tala om vem pappan är. 14 år är hon bara.
Och allt liv och arbete och tystnad på ranchen överskuggas av att Dannys bror Johnny dog för något år sedan. Det är inget man talar om, ingen säger något om Johnny, och det är svårt och tungt. Alla saknar honom så.

Det är en fantastisk bok, så bra, så intressant och en sådan upplevelse

/Kerstin

En riktigt gammal bok, Mälarpiraterna.

När jag var nere i bibliotekets magasin, där vi har gamla böcker som inte lånas ut så ofta råkade jag få syn på boken:

Mälarpiraterna av Sigfrid Siwetz

En riktigt gammal bok som skrevs för över 100 år sedan, 1911, och det är en bok som jag länge velat läsa. Och nu är den läst!

Det är verkligen en trevlig, rätt häftig och inte minst av allt riktigt härlig läsning. Eftersom den är gammal så är den fulla av gamla urmodiga ord, men sådant gillar jag. En del ord fick jag slå upp (okej ett ord) för att kolla vad det egentligen betyder.
Det är verkligen en ljuvligt charmig bok om ett riktigt sommaräventyr på Mälaren. Sommar, segling och Mälaren, ja det blir bra det.

Vad handlar den om?

Jo helt enkelt ett sommaräventyr på Mälaren.

Det är de föräldralösa bröderna Georg och lillebror Erik som bor hos sin farbror och hans fruktade fru Leontine. Hon är lika hemsk som hennes namn! Det är första dagen på sommarlovet men här ska de inte vara något lov för bröderna det ser den bistra Leontine till, upp tidigt på morgon och bara sätta igång i arbete. Ett öde värre än döden, ja närapå tycker Georg och Erik.

De sticker iväg pojkarna, iväg från hemska Leontide, tillsammans med Fabian, "strykklassaren", en pojke som inte har så gott rykte. Rätt bråkig och elaka är han. Men han har en liten segeljolle som de sticker ut på Mälaren med. Segla kan ingen av dem, det går rätt halvdant ända tills ovädret och stormen kommer och de slutligen kapsejsar. De landar på en ö och där ligger en fin segelbåt, Vindrosen och guppar vackert och smidigt i vattnet.

De tar Vindrosen och nu börjar sommaräventyret.
Hela sommaren seglar de runt på Mälaren och äventyren avlöser varandra.
Allt möjligt händer på sjön och på mälaröarna!

En riktigt undebart och charmigt  pojkäventyr på äppelknyckarbyxornas tid.
Och verkligen läsvärt, kanske passar den bäst att läsas tillsammans med en vuxen, och tillsammans guppa ut på Mälarens vatten i både storm, hagel och bidevind.

/Kerstin

En alldeles ny bok av en nybliven Ekeröförfattare.

Jag var på en barnboksfrukost på ett av de stora barnboksförlagen som finns på Riddarholmen, mitt i Stockholm. På sådana tillställningar serveras både frukost och barnböcker. Gott och trevligt är det.
Jag hamnade vid ett bord där det satt en alldeles nybliven barnboksförfattare, Sara Schiöld och till på köpet bor hon i Ekerö kommun ute på Munsö. Vilket fantastiskt sammanträffande!

Nu har jag läst hennes fina bok om Alice, prins David och hästar.

Hästpoloprinsen av Sara Schiöld, illustrationer av Margareta Nordqvist

Det var rätt pirrigt att läsa den för tänk om jag inte alls tyckte den var bra. Vad skulle jag säga då till Sara? Men det var onödigt att tänka så för det är en vänlig, snäll berättelse, Hästpoloprinsen. 
En stillsam berättelse med en behagligt långsamt tempo, vilket inte är så vanligt i böcker idag. Ingen större dramatik vilket känns så skönt, för livet i sig är dramtiskt nog. Och det är en konst att kunna skildra vardagen så att den blir läsvärd och det tycker jag verkligen Sara kan.

Alice är en flicka som älskar hästar mest av allt i hela världen, och hon har en alldeles egen häst också, Pontiac. Pontiac som bor på familjens sommarställe, pappa har snickrat ihop honom själv. En trähäst gjord av en träbnock, lite av farmors gamla päls och med skurborste till man. Men Alice älskar sin Pontiac.

Så skramlar det till på gården där Alice bor, en pojke på en rostig cykel och gnissland kedje kör var på var på gården, med en lång klubba i ena handen och en konstig vit hjälm på  huvudet. En prins, en hästpoloprins har flyttat dit. David som han heter kommer från England, med sin deppiga pappa och glada mamma.

Det är en fin berättelse om vänskap och längtan. Och det är så kul att hästar kan vara annat än ridhästar, och att pojkar också kan älska hästar utan att det på något sätt känns konstgjord och udda. För David ska bli hästpolospelara, berömd sådan precis som sin pappa var (innan han kom till Sverige).
Alice och David möts så försiktig i sin nyfikenhet på varandra. Det känns äkta, på riktgt, som det kunde hända utanför på vår egen gård. Och det är deras försiktiga vänskap och längtan till hästar som boken handlar om.

"Det bor en prins på vår gata. Fast vi bor på en alldeles vanlig gata med gropig asfalt, höghus och inte ett enda slott så bor han här. Han cyklar en bå cykel med mså brunarostprickar på. För varje tram han tar skrapar och gnisslar det så det går att höra när han är på väg redan innan han kört in genom tunneln till vår gård."

En bok som passar dig som är sisådär mellan 8 - 12 år.

Kerstin

Sagan om en liten liten mus....

En liten liten liten mus föds som den allra sista musungen i en musfamilj (förstås). En klen liten musunge, inte ens hans öron är sådär musigt stora och vackra. Familjen är övertygad om att hans dagar är snart till ändå. Men han får ändå ett namn,  Despereaux och det väljer musmamman
"på grund av all desperation och all sorg som finns på det här stället".

Sagan om Despereaux av Kate DiCamillo

Det är en märklig saga som berättas, fast det finns förstås, som i alla sagor en prinsessa, en kung och slott. Den lilla musen Despereaux blir förälskad i prinsessan, djup förälskad, hon är hans önskedröm. Hos henne vill han alltid vara.

Men det tycker inte kungen som kastar ut musen och det stora Musrådet tycker inte att en mus ska bli förälskad i en människa då kan det aldrig gå väl.
Möss måste bete sig som möss annars blir det problem! tycker Musrådet och bestämmer och straffet blir för Despereaux att hamna i mörkaste källarhålan där de fruktade råttorna bor!

Så börjar den speciella och smått charmiga sagan om musen Despereaux och prinsessan.
Inte alls en vanlig saga utan rätt speciell berättelse där författaren hela tiden finns med och pratar med oss läsare om vad som ska hända härnäst och gör sina egna tillägg. Ibland blir det förmycket och man tycker att berättelsen ska få leva på i sin egen värld utan författaren.

Jag tror att det här är en hyffsat bra högläsningsbok för barn mellan 6-8 år. Tillsammans med en vuxen kan man utforska alla mörka källarhål och mörka krafter inom oss. Och också kärlekens styrka och förtvivlan.

/Kerstin

Lite ihop - en efterlängtad bok!

Nu har hon äntligen gjort det, ungdomsboksförfattaren till lika vår Läsambassadör, har skrivit en bok för er som inte är ungdomar riktigt ännu. Utan är sådär 9 -12 år.

Lite ihop av Johanna Lindbäck

Johanna Lindbäck är en av Sveriges främsta ungdomboksförfattare absolut!
Hon skriver på ett lågmält och oerhört inkännande sätt. Hon kan verkligen närma sig sina bokperson vänligt och omtänksamt så man känner att det är som ens kompisar.Ett oerhört stort plus är också att det är inte en mängd problem inlassade i böckerna, utan det är fullkomligt tillräckligt med de vardagsproblem som faktiskt finns!

Lite ihop är en superbok du måste läsa!

Den handlar om Majken som går i sexan. Och hur det är när ens allra allra bästa kompis, Tessan inte längre funkar ihop. När man liksom börjar ha olika intressen och Tessan börjar bli kompis med Belinda som både Tessan och Majken tyckt är "störig och fjantig och för det mesta skitjobbig".

Plötsligt upptäcker Majken att Tessan gör en massa saker utan att berätta det för Majken! Och hon gör det med bling bling tjejen Belinda. De som alltid har berättat precis allt in i minsta detalj för varanda. Fruktansvärt känns det! Och så börjar Majken känna sig urtöntig och skämmig och pinsam, fast hon inte gjort något alls.
Det känns uruselt.

Men så pratar hon med den nya killen i skolan, Ivan för de har samma speltid.Och de fixar ihop en  plan hur de ska bli bra mellan Majken och Tessan igen. Ivan och Majken ska låtsas att
" hänt något mellan oss, Hänt alltså. Som att vi kanske gillade varnade. Kanske,kanske tilloch med var på väg att bli lite ihop"
Så sätter de igång  med sin smarta plan.
Hur går det? Ja det går kanske inte riktigt som de tänkt sig men det går bra!

En underbar berättelse som du måste läsa.

/Kerstin