Ge mig arsenik!

Det är en sådan där härlig dag i maj. Elisabeth är 15 år och en riktig pluggtönt. Hon köper en vacker sammetsröd bok med en panter på framsidan. När hon öppnar boken kommer orden snabbt:
Det är jag som är Elsa Jansson.
Det är jag som är ett geni.

Och hon är inte bara ett geni utan också blivande författare och Panterboken lockar till sig henne alltmer. Långa kvällar, skolkande och Håkan Hellström i hörlurarna på högsta volym. I boken skriver hon sin debutroman. Hur det är att växa upp som missförstått geni. Om mamman och pappan som skildes, om flytten från Öland. Om den vedervärdiga Säbyskolan. Om hennes tvillingsjäl och bästis Katrina som en gång delade allt med och hur det gick långsamt gick sönder. Om en väldigt snäll lärare med fladderlugg. Om känslorna utanpå och inuti. Om längtan att ha någon intill sig. Om att vilja bli sedd som den man är.

Ge mig arsenik är Klara Krantz debutroman. Alla de där känslorna lyckas hon beskriva på ett sätt som berör mig. Att boken är kryddad med musik, mestadels Håkan Hellströms rader är bara charmigt!

/Katarina