I det här trädet av Katarina Kiere och Per Nilsson

Siri sitter och bläddrar i skolkatalogen.

"Sitter du och kollar in snygga killar?" ler Siris mamma.

"Nä, mamma. Jag satt inte och kollade in snygga killar. Men jag har just stuckit ut ögonen på en." Tänker Siri.

Jag gillar Siri från första raden. Inte för att jag har/hade något emot snygga killar i skolkatalogen, men Siri känns så befriande anti- en massa typiska höstadiegrejer som jag aldrig gillade.

Jakob har fått en fåtölj av sin mamma.

"När du har kompisar på besök", säger hon.

"Önsketänkande", tänker Jakob.

Jakob tänker ganska mycket: på diktator-Lasse som mamma var tillsammans med, på sin bror som gjort så att en annan människa hamnade på sjukhus, på varför de egentligen flyttade från Boden...

Jakob och Siri ser ibland varandra på stan. Jakob tänker på Siri som Fågelflickan och hon tänker på honom som Vilsenpojken. I vartannat kapitel får man följa Siri och i vartannat Jakob.

Detta är verkligen en lysande bok, tycker jag. Precis som det står på boken baksida är det "två av Sveriges främsta ungdomsförfattare", som har skrivit.

Beskrivningarna av Siri och Jakob, framförallt av Siri är lysande, den svarta humorn träffar mitt i prick, om man är lagd åt det hållet, och språket känns ofta nyskapande och eget. Det enda jag önskar är att jag kunde få läsa mer om Siri och Jakob.

/Katarina