fredag 25 maj 2012

En sån där vidrig bok där mamman dör

Ja, så heter den här boken av Sonya Sones.

Och mycket riktigt dör mamman eller hon har redan dött när vi träffar Ruby, en tjej som nu måste flytta till sin pappa. En pappa hon inte känner, för de har aldrig träffats när Ruby växte upp.

Inte nog med att hon måste flytta tvärs över USA, Ruby måste lämna sin pojkvän Ray och bästa kompisen Lizzie i Boston.
Livet är urhemsk!
Mamma död, pojkvän superlångt bort, och bästis också en kontinent bort. Ruby känner sig som den mest ensammaste människa i världen, värre kan det inte bli.
Pappan då?
Jo, han är också hemsk hemsk. Men inte som man tror - han är en superkänd skådespelare som bor i Los Angeles i ett hus större än ett slott, med tinnar och torn det är bara vallgraven som fattas!
"Bara hallen är dubbelt så stor som hela huset mamma och jag bodde i"
Hur han än försöker pappan, Whip så funkar det inte med Ruby, hon avskyr honom, inte nog med det utan också Los Angeles och sin nya skola där alla ser ut som "de är klädda i underkläder och resten har jeans med såna gigantiska hål att stringtrosorna syns". nej, det är inte alls bra!
Fast om tre månader ska Ray och Lizzie komma och hälsa på henne - det lever hon för Ruby. Hon skriver och ringer och saknar dem så mycket.

Men allt blir ju inte som man tänkt sig, eller hur?
I alla fall inte för Ruby, det ännu hemskare än det hemska inträffar för Ruby....

Är det en bra bok?
Snabbläst, hon har ett speciellt sätt att skriva på Sones, ser ut som en dikt sida upp och sida ner. Men det är det inte.
Annars, tja inte så bra tycker jag, men som mysig sommarläsning passar den perfekt!

/Kerstin

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar