Det är härligt att läsa hästböcker, förr så tämjde de små flickorna de allra vildaste och farligaste hästarna hur lätt som helst. De bara pratade med dem och vips var vildahästen snäll som ett lamm.
Riktigt så är det inte längre i hästböckerna.
Det vet alla som läser böckerna, det är mer verkligt nu.
Precis som i Rida på Golden.
Frossan som är sådär 11-12 år ska få börja på ridskola! Störtnervös är hon och kan knappt sova på natten. Men hon blir fast, älskar sin första häst Rabalder, en trög, luffsande ponny som helst inte rör sig i onödan.Tyvärr så finns klasskompisarna Emma och Elin på ridskolan också, de är inte några bussiga kompisar. Taskiga mest hela tiden mot Frossan.
De är dumma i skolan också, men så kommer en ny flicka till klassen, Ingeborg.
Det kanske kan bli bra. Det är Ingeborg, eller Bojan som hon kallas som har hästen Golden.
Är boken bra då?
Är boken bra då?
Ja men ni får hålla ut ett tag i början av boken, där är den inte vidare värst bra. Men när Frossan väl har tagit sig till ridskolan så lyfter boken och blir riktigt bra.
Lite mesig är hon dock, Frossan.
Och jag kan inte låta bli att undra varför den enda killen i ridgruppen har bestämt sig för att bli elitryttare, varför har inte någon flicka gjort det? Det känns lite väl enkelspårigt.
Det kommer komma fler böcker om Frossan och Bojan och Golden. Jag hoppas att hon tuffar till sig lite, det ser ut som hon är på god väg. Hästtjejer är tuffa och häftiga när de tar kommandot över sina stora och starka hästar!
/Kerstin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar