Flickan och havet av Kathi Appelt

Visst är den en vacker titel på en bok: Flickan och havet.

Omslaget är så drömmande och lite ödesmättat vackert, en flicka sitter i sin röda båt längst fram sitter hennes hund och spanar, öronen flaxar. Över dem svävar en vit fågel som blickar ner och turkosblått hav!

Tjusigt.Visst är det en bra början, lockande.
Lika tjusig är dock inte boken, jag har kämpat och kämpat, ibland har jag till och med somnat. Men jag gav inte upp, men det tog sin tid, långsamt började den bättra sig.

Någon skrev att boken är "seg som tuggummi i början" - det är den!

Men sen artar den sig, blir så småningom trevlig läsning.

Vid en strand, rätt öde strand, i Texas på Ostronskalsvägen bor några udda trevliga människor. Det är flickan Tana som tror att hon har en mamma som är sjöjungfru. Tana bor hos Signe, varför vet hon inte riktigt. På gatan bor också Doggie i sin gula buss och lånar ut surfingbrädor. I ett annat hus bor gamla farbrorn Beauchamp. En härlig blandning av udda varelser.

Sen händer lite här och där, krabbor som börjar prata med Tana, en natt när den blå månen lyser, en förstörd middag och en hiskelig färd för Tana och hunden FH ut på havet under den blå månen.

Då blir boken bra.

Helt säker är jag inte fall den är värd att läsa eftersom början var tuggummiartad.

/Kerstin