Mera läskigt - Barnkolonin

Det är ju en våg av skräckisar som väller in över oss nu. Det är de mörka krafterna som vill dra ner oss i mörka källare, in i hemska skogar och övergivna gamla hus.
Författaren Kerstin Lundberg Hahn har skrivit en bok nu som heter
Barnkolonin, som är hennes andra (?) skräckbok

Första boken är Skuggan i väggen som också är en lite skräckbok, suggestivt krypande och man undrar vad som kommer att hända och också vad som har hänt...

Det tar ett tag, alltså man måste läsa ett tag innan boken griper tag i en men sen gör den det.
Men i början känns det som "har jag inte läst det förut", någon stackare måste flytta, till ett hus som är gammal på landet, det finns låsta dörrar, det börjar ske saker, oförklarliga, skogen är stor och mörk, mamma och pappa fattar ingetting, sen dyker kompis upp (gärna av andra könet) osv

Så är det i den här boken också men Kerstin Lundberg Hahn kan skriva och berätta utan att det blir platt.
Man gillar Joel, killen boken handlar om. Han är en ganska vanlig kille känns det som. Och det är så skönt att han inte är något alls speciell varken på ena eller det andra sättet. Det är okey att Nina dyker upp på sin gamla damcykel och hon bor hos sin knasiga mormor. Det är bara mysigt att Joel gillar Nina som bara råkar vara nästan lika gammal som Joel.

Den är också en krypande skräckis man vet faktiskt inte vad som ska hända. Och slutet är överraskanade och det ger definitivt plus i kanten. Jag vill bli överraskad, i synnerhet när jag är övertygad om hur boken ska sluta - en knäpp på näsan!

Barnkolonin är en perfekt regnvädersbok eller varför inte en "tröttnat-på-stranden"-bok som du garanterat sträckläser. Och tycker är trist att den tar slut.

/Kerstin