Jag älskar hundar!

Vissa böcker vill bara bli lästa av mig, som den här boken

Hemlös av Sarah Lean.

På omslagen sitter en stor, en väldigt stor hund, en grå irländs varghund tätt intill en liten flicka. Det ser ut som hunder försöker trösta och skydda flicka. Samtidigt tittar hunden bort i fjärran, tittar kanske efter bekräftelse från något långt borta?

"Det kändes inte alls som en födelsedag, inte ens när alla korten stod ovanför tv".

Det är Cally som känner så, ingen vidare födelsedag, inte alls som födelsedagarna brukade vara i hennes familj bara för ett år sedan, härliga och glada födelsedagar. Då levde Cally och Lukes mamma. Nu är hon död och de saknar henne så ofantligt mycket.
Fast Cally kan se mamman i sin röda kappa och sin gröna regnhatt precis som om hon fanns på riktigt. Hon kan till och med prata med henne!
Men det är bara Cally som ser henne och vill prata om henne. Pappa vill inte alla, sluta upp med det där - säger han.
Värre blir det när de hux flux måste flytta från huset, huset där mamma bodde och lämna det och bosätta sig i en liten lägenhet. Allt är jobbigt för Cally, kompisarna vill inte vara kompisar längre, fröken tycker Cally bråkar i klassen, pappa orkar inte.
Cally löser det på sitt egna sätt: Hon slutar prata!
En katastrof för alla utom för Cally.

Cally  har mamma som kommer då och då och nu träffar hon Sam.

"Sam är den bästa vän man kan ha. Han är som en ängel från en annan värld. När vi gick därifrån höll han mig armen , och han läste i mitt hjärta. Det var han som ledde mig"
Sam är blind och nästan döv, han kommunicerar med teckenspråk genom att man tecknar i hans hand, och med lappar med blindskrift. De blir bästa vänner och Sam förstår Cally helt och fullt med sitt goda hjärta.

Sam förstår att den stora grå irländska varghunden hör ihop med Cally. Hunden som dyker upp både i skolan och lite här och var och hemma hos Cally. Pappan avskyr hunden, och Cally förstår att det är bara om hunden får komma till dem som hon kan må bra igen.

En fin bok om vänskap när den är som vackrast och behövs som mest.

/Kerstin