Vad äcklig du är?

Vad äcklig du är! säger Alice till Bengt.
Det är bara en av alla elaka och dumma saker de säger och gör mot Bengt. Hela tiden.

Alice, Allan och Gustav bor på samma gård som Bengt. De är alltid elaka och taskiga mot Bengt, säger massa saker att han är äcklig, ful, dum, luktar illa. Sen gör de dumma saker också, kastar hans fotboll i sjön, smetar ner hans cykel med lera.
Och slutligen så stänger de in honom i soprummet! Fruktansvärt, hemskt och mörkt är det i soprummet Bengt är övertygad att det är fullt med råttor där.

Bengt föräldrar är naturligtvis också olyckliga för att Bengt inte har några kompisar. Kan du inte försöka säger hans mamma. De kanske har ändrat sig, säger mamma hoppfullt. Det har de inte, det vet Bengt och han vet också att han är äcklig och tjock. Mamma som står där med sina hoppfulla ögon, superglatt leende precis som det skulle hjälpa Bengt. Och lika ledsen varje gång han inte har lek med de andra barnen på gården. "Ibland kändes det som om de frågade så där superglatt för att de ville lura mig att mitt liv var bra" tänker Bengt, fast de vill nog mest lura sig själva tänker jag.

Jagger, Jagger av Frida Nilsson

Nu berättar han vad som hände en dag i juni, när han först blev inlåst i soprummet av Alice, Allan och Gustav. Efter att ha varit inlåst i flera timmar kommer äntligen en person och öppnar. En uteliggarhund!
Jagger heter han. Han brukar vara i soprummet och leta efter något att äta eller något annat som kan vara bra att ha. Nu hittar han både lite gott och Bengt.

Fast att bli kompis med en uteliggare är inte vad mamma och pappa har tänkt sig! Verkligen inte. Men kul har Bengt med Jagger. Och ganska snart kommer de på hur de ska hämnas superelakingarna, Alice, Allan och Gustav. Och hämnden är snart i full gång. Och den blir precis som det sägs - LJUV.

Bengt blir inte det där praktbarnet som de så ofta blir i böckerna på slutet. Han blir en alldeles vanlig kille som faktiskt hittar en okej kompis, han blir en kille som kan leka och vara både dum och snäll. Det jag gillade alldeles bäst var att hans mamma och pappa äntligen stod på Bengts sida! Mot de andra knäppa föräldrarna och deras mobbarbarn. Stolta och starka står de upp för Bengt och kanske mest för sig själva!

/Kerstin