I år fick den holländske författaren Guus Kuijer priset.
Han är inte så känd i Sverige men några av hans böcker har getts ut här på förlaget Opal. Han har fått flera fina priser tidigare och han har också översatts till flera språk.
Så klart att jag måste läsa åtminstone en bok av honom.
Tyvärr tycker jag inte att de riktigt lockar till läsning iallafall inte utsidorna. Men boken jag läste är bra.
Vinden blåser vart den vill
Det är en bok som passar dig som är sådär runt 8 till 12 år.
Och den handlar om en härlig flicka, Polleke. En tjej man bara gillar, storgillar. Hon är så härlig, rättfram och helt sin egen. En tjej som säger vad hon tycker och inte tycker, en som tycker att vuxna borde tänka mer på sina barn än sig själva.
Polleke bor med sin mamma och hennes nya man, Wouter som också råkar vara Pollekes lärare! Men det fungerar rätt bra. Pollekes pappa, Spiek "säger att han har hittat sig själv i Nepal", nu mediterar han mest och går omkring med rakat huvud och klänning. Polleke gillar inte riktigt klänningen.
Nu har Pollekes pojkvän Mimon pussat Pollekes bästa kompis, Caro. Inte bra. Hon är superarg på båda, helt enkelt tvärilsken. Kanske kan Consuelo hjälpa till med en mystisk ramsa.Men det mest hemska i boken för Polleke är när hennes älskade farfar hamnar på sjukhuset. Då är det svårt att vara Polleke.
Som tur är gillar Polleke att skriva dikter
"Dom säger att dikter
måste handla om sorg och smärta
och det stämmer:
det här är en dikt
som är mycker sorglig
kvirreviddevitt."
/Kerstin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar