Cirkoli - en cirkus och ett tivoli

En riktigt riktigt tjock bok har jag läst, 500 sidor.

Cirkoli av Patrik Stigsson

Cirkoli heter en övergiven och igenvuxen gammal cirkus och tivoli. På sin glanstid var det gigantiskt stort och helt makalöst nöjesfält, en fanatisk och underbar plats som alla älskade. Man roade sig kungligt där. Cikusföreställningarna var magiska, där kunde kunde man uppleva helt enastående nummer med de mest fantastiska varelser , blodtörstiga och fruktansvärda bestar.
Nu är det helt övergivet och igenvuxet, ingen kommer någonsin mer dit, absolut inga människor längre. Det omgivit av en livsfarlig ogenomtränglig skog. Där det är absolut förbjudet att vistas.
Men Gusten, en vanlig enkel pojke flyger dit på sin skyddsängel, Filkon. Och de upptäcker Cirkoli.

Det är inte alla som vill att Cirkoli ska bli upptäckt, de skapade monstren som uppträdde på cirkusen vill att platsen ska förbli hemlig. Därför börjar nu ett låångt äventyr i kringelikrokar som far än hit och än dit över de 500 sidorna!

Ibland ger jag nästan upp som när Gusten och hans kompis Sofia åker iväg i ett fd ägg som är ett luftskepp fyllt med svärande russingubbar. Då vet man inte alls vart berättelsen har lust att ta vägen.
Sen är de de märkliga monstrena som vetenskapsmän från yttre rymden har skapat, vad sägs om bläckfiskar med hiskelig andedräkt, krokdiler med huvud av något annat djur och mänskliga armar och ben.

Det blir liksom lite för konstruerat och en alldeles för lång vindlande historia. Och alldeles för mycket av allting. Bersättelsen skulle mått väldigt bra av att bli flera böcker, där man fått vara kvar lite längre på de olika ställena. Vissa delar skulle tas bort, man måste inte förklara allt för sina läsaren, vi kan tänka själva och att få vara lite i ovissheten av  hur allt hänger ihop är bara fantasihöjande och det visar att man litar på sina läsare. För när allt ska berättas in i minsta deltalg blir det för pedagogiskt trist, låt oss fatta och skapa lite själva.

Fast en hel del bra finns också, som Sofia som hugger av den onda bläckfiskens armar med sin värja, hon är häftigt härlig och tuff och underbart egensinnig. Jag gillar henne skarpt! Och skyddsänglar som Filko - ett smart påhitt och underbar tanke.
Sen naturligtvis Cirkoli - ett övergivet tivoli med pariserhjul som gnisslar i vinden och en cirkusmanege - bara det räcker så långt så långt.

Läsvärd?
Varför inte, du kanske gillar den bättre än jag.
/Kerstin