Det finns ju otroligt gott om vampyrböcker. Det svämmar över av vampyrer. Ofta är de snygga killvampyrer eller tjejvampyrer som går på någon internatskola.
Boken De som går igen är också en vampyrhistoria, jag är lite lagom vampyrtrött men kunde inte låta bli att läsa boken iallafall. Jag föll för det snygga omslaget, ett omslagi svart och vitt med författarnamnet i snirkliga röda bokstäver. En man som går uppför en trappa och blodet droppar i snön.
Det är en riktigt ordentligt otäckt bra vampyrboken. Läs den!.Det är inte en snygg killvampyr så långt ögat når, nu är det obehagliga döda människor som går igen, fast de har begravts med hagtorn och kol.
De döda är på jakt efter nytt färskt blod.
Allt händer för längesen, 1600-talet, i ett landet som vilar i ett stort mörker. I ett land med oändligt djupa mörka skogar. Allt är dystert och mörkt och tungt.
I den lilla byn Chust som ligger mitt i skogen. Ett samhälle där man är rädd för allt nytt och annorlunda, nya besökare ses inte med blida ögon.
Peter och hans pappa Tomas har flyttat dit, fast de bor i skogen i en grå stuga de byggt själva. De är skogshuggare, ett tungt och slitsamt arbete. Peters pappa säger inte mycket, dricker mest. Och har en hemliga låda som han inte vill visa, Peter blev slagen gul och blå när han försökte se vad det var där i en gång. Han gör inte om det.
Nu börjar det hända märkliga saker, folk begravs utan riktiga begravningar, folk målar svart runt sina fönster, de går inte ut efter mörkret inbrott ingen vill förklara något för Peter.
Jag gillar den här boken, den är suggestiv och annorlunda, det är en obehaglig plats de befinner sig på. Krypande läskig med som det känns riktiga gamla vampyrer. Man kan känna hur byn är ondsint men också lever i sin skräck.
En riktigt perfekt vampyrbok!/Kerstin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar