Jag saknar dig, jag saknar dig!

Så heter en bok av Peter Pohl och Kinna Gieths, som kom ut för sådär 20 år sedan. Jag tyckte den var så bra, verkligen en  fantastisk bok.

Nu har boken blivit film och heter Jag saknar dig.

Häromdagen var jag och såg den. Det är ju lite vanskligt att se filmer som bygger på böcker man verkligen tycker om. Det brukar ju sällan bli så bra. Alltid är det något viktigt som saknas eller personerna inte stämmer med de i boken - Men i den här filmen har de lyckats otroligt bra.

Det här är en film som ni ska se!

Det är en oändligt sorglig historia, tårarna forsar, men också en väldigt hoppfull film.

En film fylld av kärlek, svek, sorg och livslust, och allt har hänt på riktigt! Historien bygger på Kinna Gieths eget liv.

Tina och Cilla, som filmen handlar om är enäggstvillingar. Många har svårt att skilja på dem, så exakt lika är de.   

De är varandras skuggor och varandras liv.

De har alltid funnits för varandra, delar rum, delar funderingar, skratt och gråt, men bråkar också. Fast de är de Allrakäraste systrar. Står upp för varandra, de har nog aldrig varit ifrån varandra. Fast helt lika är de inte, Tina älskar killar och smink, Cilla gillar teater och riktiga saker som hon säger.

Allt är som det ska vara tills en morgon när de är sena till bussen, bråttom bråttom och olyckan sker. Det mest fruktansvärda som kan hända. Cilla blir ihjälkörd.

Hur ska Tina kunna leva hon är ju bara halv.

Halva hon är borta, har stuckit, har svikit, har övergivit henne.

Hur går det, det får du se i filmen och eller läsa i boken, "Jag saknar dig, jag saknar dig".

Har du en mamma så ta med henne på filmen, se den tillsammans, glöm inte näsdukarna.

/Kerstin