Allt jag säger är sant

Nu är jag inte ett barn längre. Jag är Alicia. Sexton, snart sjutton med kolsyra i venerna och håret på svaj. Kanske inte riktigt självlysande, men det är fan på gränsen.

Och jag sa det aldrig då men jag har vetat hela tiden. Det ska bli något stort.

Så börjar berättelsen om Alicia. Om att vara en rolig, kreativ tjej som vägrar att rätta in sig i ledet. Hon ska minsann uträtta stordåd! Efter att suttit inlåst på toaletten på en timme bestämmer sig hon för att hoppa av gymnasiet. Ja, bara sådär! Skolan är tråkig och hon vet inte varför hon går där. Bästisten Fanny blir väldigt besviken och hennes mamma och pappa blir bestörta. Syovägledaren säger att hon måste ha en konkret handlingsplan för vad hon ska göra och en sysselsättning. Alicia går in på det coolaste caféet i stan och fixar jobb där. Att bre mackor, stå i kassan och diska är i alla fall roligare än att gå i gymnasiet.

Det handlar om relationer. Eftersom Alicias mamma och pappa inte förstår henne flyttar hon till sin mormor. Hon är underbar människa som man kan prata med vad som helst om. På kompisfronten är det inte heller lätt. Fanny tycker att hon är en riktig svikare som hoppat av gymnasiet och lämnat henne ensam kvar. Det var ju dom två som skulle gå natur och sen åka till London, säger Fanny. När klasskompisarna känns trista, så har hon några nya vänner bland arbetskamraterna på caféet.

En dag står han där. En lockig, grekisk gud. Killen hon ska ha. Isak. Det spelar ingen roll att han är upptagen.

Kanske uträttar Alicia inga stordåd, men hon följer sitt hjärta och försöker leta sig fram till en egen väg genom livet. Även när det är svårt.

Det är superbra bok! Om känslan av att vilja så mycket, ha så många val eller att vara så där underbart kär eller nattsvart ledsen. Läs den!

/Katarina