En sommarlovssaga: Snöret, fågeln och jag

Selma har sommarlov och är kvar hos mormor och morfar på landet. Själv. Hon är mycket själv, nästan alltid är hon för sig själv, Selma. Det där med kompisar verkar fungera inte för Selma. Och i höst ska hon byta skola, då kanske hon kan få en kompis. Hoppas i alla fall mamma och pappa. Selma själv vet att det nog inte kommer att fungera.
Inne i Selma sitter en liten hurtig, enveten och elak liten fågel och piper en massa saker till Selma. Hon kan inte få bort den och hon kan inte få tyst på den. Fågeln vet minsann att Selma aldrig kan få några kompisar så det så!

Hela tiden håller den på och pickar på Selma:
- Du är konstig, piper fågeln
- Du har ingen bästis, alla i  klassen hemma har bästisar utom du.
- Åhh, vad pinsamt att du inte kan simma!

Alla möjliga elakheter piper den till Selma som hela tiden måste försvara sig. Och ibland så håller hon ju med fågeln för det stämmer det som den piper på om. Hon har inga kompisar, hon kan inte simma och hon kanske är konstig Selma.

Ellen Karlsson: Snöret, fågeln och jag

Men så möter hon Snöret, mitt på vägen står hon med sin gula pandatröja och stora keps med skärmen som pekar uppåt.
- Vill du leka?
Och visst vill Selma leka. Och hon kan leka och hon kan bli osams och bli kompis igen!
Vilken underbar lycka, en sommarlovslyckodröm!

Nu börjar hon bli arg på sin pipiga fågel, och till slut säger hon
- Vet du vad, säger Selma, det är faktiskt jag som bestämmer vad som är sant om mig och vad som inte är sant.
-
"Då händer något konstigt. Fågeln flyger ut ur mig och sätter sig på min axel. Jag blir alldeles tyst och bara tittar, så har den aldrig gjort förut.
- Då flyger jag väl iväg då, säger den "

En fin och varm och ömsint bok om att få vara ensam, vara utanför och inte ha kompisar, och att plötstlig träffa en kompis och våga vara vänner.
En verkligen perfekt läsa tillsammansbok eller högläsningsbok i klassen och prata-om-bok!

/Kerstin